Det är tyst

Men jag får inte ner något som är värt att läsa. Jag har försökt, försökt och försökt igen. Lite till. Men det är så jäkla mycket som snurrar, så mycket att ta in och känna. När både sinnet och fingrarna är i fas att skriva kommer de inlägg igen, jag måste bara andas. En stund till. Glad midsommar vänner.

En vecka går så fort..

Idag har jag varit hemma en vecka. Tiden springer iväg och jag vill bara trycka på stopp knappen. Jag hänger inte med. Jag vill inte. Jag lever fortfarande i en bubbla, har nog precis börjat fatta att jag är tillbaka i Sverige igen. Strävar emot rutiner. Det får ta den tid de tar att ta in allt som hänt, som jag gjort och varit med om. 

När jag kom hem blev jag magsjuk, hade sån smärta första natten som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Typ. Det är bra igen. Däremot dödar jetlaggen mig, helt borta om dagarna och tokpigg på nätterna, det börjar dock vända nu. Linas väska försvann påvägen hem men kom med bud dagen efter. Skönt. Ett tag tog vi vårt Sverige välkomnande som ett sign på att vi borde åka tillbaka till Peru. Konstigt att vi alltid letar efter signs. Haha. Lina du vet. Du vet allt.

Imorgon kör jag igång som instruktör igen, jag är nervös. Men det löser sig alltid när man är där. Först ska jag jobba, sen ska jag på kalas till den underbaraste lilla sjuåringen jag känner, tänk att lilla skrutt redan är sju år. Förstår inte. Och lillasyster redan två. Det va en av dagarna jag längtade hem mest från resan förresten, på min lilla skruttas två årsdag. Då hade gudmor gärna varit där och firat henne, men de får bli imorgon. Som jag längtar.