Emoji

Vet ni vad emoji är? förmodligen ja :) men det kom jag underfund med nu, haha jag vet inte om jag är efter eller före? Ni behöver inte svara på det, jag är nöjd ändå. Jag gillar emoji, man kan hitta massa roliga figurer eller vad man ska säga. Folk kommer hata mina sms framöver eller älska dem för jag kommer bli en flitig användare av emoji, kul namn förresten också. Jag vill också hitta på något såntdär kul, kan man tjäna sig en hacka på att komma på någon rolig app tror ni? fast med min takt att ens upptäcka dem som finns så lär väl allt vara påhittat när jag väl kommer på något.

En annan sak, kul att X antal personer har läst förra inlägget om det där med att amma sina barn men bara en enda har skrivit en kommentar.. Är ni fega, lata eller bara helt utan åsikter?

Är det okej?

Kollade nyss på tv3 dokumentär eller vad det heter, där tog de iallafall upp om bland annat hur länge det anses vara okej att amma sina barn. Jag har ju inga barn själv men anser att oavsett om man har barn eller inte så har man all rätt att tycka till. Problemet är bara, vad tycker jag? Alltså jag har inte alls forskat något i ämnet om huruvida och i vilken grad det är bra repektive mindre bra att amma under lång tid för vissa saker. Sjukdomar och så vidare. Egentligen anser jag att det är upp till var och en hur man väljer att göra. Och jag vet inte om det är för att det är så sällan, eller kanske aldrig, som man ser någon amma sitt barn som är flera år gammal som man anser att det är "märkligt". I programmet ammade den mamman sin dotter som är fem år och hon hade satt en maxgräns på åtta år. Alltså vad tycker ni om detta?

Jag blev lite äcklad när ungen säger "mamma kan jag få tutte?" och mamman svara javisst och tar barnet till sig, drar upp tröjan och barnet börjar snutta. Men samtidigt, för den mamman var det ju så naturligt och hon hade ju bra svar på frågorna. Men ändå, jag vet inte.

Det är ju verkligen ett ämne som kan skapa debatt, och eftersom ni som läser min blogg är så dåliga på att kommentera kanske ni kan tycka någonting nu i alla fall? Skriv något, vad som helst, det räcker med ett hej eller gärna något mer, men skriv!!

Här sitter jag

och häckar som en lat liten, ja vad fan nu kommer jag inte på någon liknelse.

Jag som skulle va så himlans effektiv, blev plötsligt oeffektiv. Fast så kan man inte heller säga, för allt beror på hur man ser det. Det är mitt motto och har länge varit, eftersom jag är en såndär veligt bestämd person anser jag att välja saker, göra val överhuvudtaget är bland det jobbigaste man kan utsättas för, jag vill ju ha allt. (som där tillexempel, veligt bestämd person, kan man va det?) Lite av varje och varför skulle det vara omöjligt? Jag har aldrig fattat det. Kalla mig trög eller vad du vill. Jag bryr mig inte. För jag tycker så hursomhelst. Mitt motto var det ja, "allt är relativt". Och visst är det så, synd att det inte var jag som kom på det, vad klok jag hade uppfattats då. Jaja, jag säger förmodligen lite andra kloka saker.

Nu har jag suttit här och väntat på att mörkret ska falla så jag ska slippa jogga idag också. Problemet är att alltid när det är som mest mörkt så vill jag ge mig ut. Inte för att det är mörkt men för att jag har lust. Eller kommer lusten med mörkret?

Finns det pris för bästa svammel, borde jag fan vinna det i alla fall, alla gånger om. På tal om att vinna, jag vann en flaska på vin/glögg lotteriet på jobbet idag. Jag valde flaskan jag själv köpt, hoppas den smakar bra, jag ska smutta på den och är den inte god ska jag sätta på korken igen och ta med den till nästa lotteri. Glögg kan man dricka i januari också.

Det är dags nu

Det snurrar så mycket tankar i huvudet varje dag, men av någon konstig anledning kan jag inte få ner det i ord.. Därför har frånvaron här varit hög.

Vissa dagar sänker jag garden, tillåter mig att känna, klura, fundera.. Medan jag andra dagar ångar på i full fart som om de inte fanns någon morgondag. Det kanske det inte gör heller, men det är inget som någon vet och för det kan man ju sakta ner tempot ibland. Det är precis som att jag aldrig föddes med den förmågan, för ofta går även de dagar jag stannar upp väldigt fort. Jag blir lätt rastlös även att jag är lat till naturen. Jag vill prestera. Och sikta högt. Jag vill prestera det bästa möjliga. Och bannar mig själv om jag inte gör det i allt. Precis allt. Jag hatar att falla. Att snubbla i mål. Det är inte min grej, jag vill göra allt av bästa kvalité annars kan det kvitta. Jag är envis som synden, det är både bra och ibland platt fall. Men de dagar när allt går fort men i ett saktare tempo och jag hinner tänka, ibland alldeles för länge och för djup så undrar jag hur mycket man vill betala? Vilket pris är det värt att vara överallt hela tiden? Jag är expert på att skjuta upp saker på framtiden. Har en hel lista på saker jag ska göra när jag får en ledig dag över. När jag sedan kollar i min almenacka och inser att jag har fullt upp och en enda ledig helg kvar i år så börjar jag sakta fatta, jag förstår varför jag är trött, varför min kropp vill säga ifrån. Jag hör den men jag kan inte lyssna för jag vet inte hur man gör. Jag kan inte. Och ni vet väl, att det man inte kan, det är som att det inte finns. Och det man låtsas inte finns, det behöver man inte ta tag i. Och så va det problemet ur världen. En dag ska jag vakna upp och ha svaret på frågan, och jag känner på mig redan nu vad jag kommer tycka. Att de var värt det, för det är jag. Jag är sån. Men jag vet inte om det kommer vara sanning eller inbillning.

Fantastiskt...

Igår var en fantastisk kväll, tre rätters, vin, skratt, prat, en underbar nyhet, ladies night.. Ni borde vara avundsjuka, för jag har grymmaste flickorna i världen!!! Kärlek to the moon and back again!!

Jag har ju glömt..

Att berätta för er att vi är anmälda!! Samma dag som årets tjurrus var över anmäldes vi till nästa års tjurrus. För er som inte vet är tjurruset ett lopp på 1 mil, jaja en mil kan man ju klara utan att va sådär väldans vältränad. MEN! Det här är en mil i gyttja, lera och terräng. Nu blev det genast liiiite andra förutsättningar. Och såhär i efterhand har vi liksom börjat fundera lite över vad vi gett oss in på?! Vi som ska ge oss på de här är jag, Kristina och Lina. En trio med nära till skratt (eventuellt gråt och frustration en dag i oktober 2013), ett jävlar anamma och en sjuhelvetes vilja och envishet. Skulle gärna kalla oss lite lata också men det passar inte in här så det är jag tyst om. Jag längtar mest till en helg i Stockholm med fina brudar, så de där loppet får väl bli en bonus på köpet så att säga. Ska inte ge mig in i det där och träna så hårt utan mest se det som en rolig grej.

Och förresten, anmäl er ni också vettja!

Tips: lyssna på djungle drum med Emiliana nånting, ni hittar henne på låttiteln om inte annat! Sjukt bra och himmel så pigg man blir!

Nu ska jag jogga milen, hej!