I ETT AV VÄRLDENS HÖRN

Jag tror jag måste sluta sortera mina bilder från resan. Det river upp så mycket känslor. Sånna där som jag inte riktigt kan hantera. Jag har enormt svårt att ta avsked av personer och platser, det är en stor brist jag har, att jag inte kan se att något är slut, att inte allt kan fortsätta hela livet.

Det finns väldigt mycket kvar att jobba med där. Men som vanligt skjuter jag nog på det till en annan dag. Det kanske blir lättare då? Fast jag vet att det aldrig kommer bli lättare om jag aldrig kan ta tag i det.

Och det är inte det, för hela jag fylls av fantastiska känslor av en enda bild från resan, det var den absolut bästa tiden i mitt liv, utan tvekan. Men eftersom jag inte inser än att det var ett äventyr då och att det är över nu blir även de fantastiska och glada känslorna jobbiga. Sen finns det så mycket annat som grubblar runt i mit huvud nu - det är en jobbig månad på året, när många jag saknar blir ännu mer saknade av att jag tittar i almenackan och inser vilka datum det är.

Idag är i alla fall en bra dag, det har inte hänt något jobbigt på det här datumet förut så jag har bestämt att det inte ska göra det idag heller.

Lite julmusik och pyssel känns som en bra start!

Fars dag, en helt vanlig dag?

Har verkligen haft en toppenhelg.. Igår bar det av till Huseby julmarknad, hittade en del godis och deras underbart goda glögg såklart, mina fina tomtar som jag letat efter och så farsdags presenter. Jag gillar inte det där med att fira mor och fars dag.. Det finns så många som inte har någon att fira. Några av dem står mig väldigt nära. Och ska man inte uppskatta varandra varje dag?

Samtidigt är det ganska lockande att köpa en liten sak för att visa sin uppskattning.. äsch, jag vet inte. Hittade i alla fall en liten fin present som passar pappa som handen i handsken. Han är ju fin min lilla pappa och jag älskar honom obeskrivligt. Men det skär i mitt hjärta idag när jag tänker på alla pappor som borde finnas här. Men som lämnade alldeles för tidigt.

Eftersom jag inte tar den här dagen så allvarligt blír det ett träningspass i eftermiddag, om jag kommer upp ur den förbaskat sköna soffan!

I CARRY YOU HOME

Jag gör ett nytt försök....

Såg fram emot en helt LEDIG helg, ni vet när man jobbat sådär jävligt mycket och inte haft en ledig hemmahelg sen i september.. och jag ser fortfarande fram emot den. Men när jag satt på jobbet idag och pratade om vilka jävla julgardiner jag skulle ha i år, vilka dagar jag ska jobba på nästa schema, beklagade mig hur mätt jag blev efter lunchen och vilken affär jag skulle handla i på hemvägen.. ja, ni fattar poängen. Så jävla meningslösa tankar . Och under tiden jag funderade och pratade om allt detta försvann ett liv från denna jord. En människa som betydde mer än tusen ord kan beskriva för många människor. En människa som jag träffat en enda gång i mitt liv, men som stod nära dem som står nära mig. Det gör ont i mitt hjärta men den här gången är det min tur att vara den som tröstar. Det är tungt nu men det kommer blir bra. Tillslut.

Vila i frid