God jul!

Nu åker festklänningen av och mjukiskläderna på så bäddar jag ner mig under en gosig filt i soffan. Det lockiga fixade håret blev en zumotofs, det perfekt lagda sminket byttes mot ett ansikte al natural inklusive eksem på ögat och istället för ännu mer godis sväljer jag ett par panodil och suttar på en halstablett. Det är väl nu kroppen säger ifrån och låter sig känna efter, och jag bara följer med.

Har haft en supermysig julafton med några av dem där fina som betyder sådär extra mycket, god mat, dricka, paket, skratt, godis ja ni vet. Det har varit en mysig dag! Det tackar jag för. Och till er andra önskar jag en riktigt God Jul!

..

Det gör mig gott att höra att du frågar efter mig, det känns speciellt och det är en härlig känsla i hjärtat! Det är en sån sak jag tar med mig och kommer tänka tillbaka på, hur mycket det betyder. Och hemligheten vi har, vår hemlighet är bara vår. Bara vår, ingen annans. Inte än. Kanske aldrig. Men jag är glad att jag har den ihop med dig. Dig, Dig, bara du!

Mittemellan

Jag har en del saker att glädjas åt, saker som ska hända, som börjar klarna nu. Som kan bli officiella. Ni vet det där jag skrev för ett tag sen och folk trodde jag var gravid, så är det inte. Det det handlade om var att vi i Januari ska flytta till en annan lägenhet, vi byter ingenmansland mot civiliserat samhälle. Det känns skönt och spännande. Äntligen! Det har tyngt mig ganska mycket att bo där vi gör, jag har aldrig riktigt trivts eller känt mig hemma men det har fungerat. Jag hade en sjuk separationsångest när jag flyttade från min lägenhet i Växjö och jag drog en lättnadens suck när även min kompis som flyttade in där efter mig valde att flytta ut. Då kunde jag aldrig komma tillbaks dit igen. Innan när jag hälsade på henne var det en konstig känsla, det var ju mitt fast ändå hennes. Knäppt! Jag tror det är ganska viktigt för mig att det som betyder mycket måste jag kunna avsluta och aldrig återvända till, det är först då jag kan släppa det. Men lägenheten i Växjö var ju mitt första egna boende, jag bodde själv och en ny värld med ett helt nytt liv öppnades där, jag trivdes och kände mig hemma. Det var ju mitt, bara mitt! Här känner jag mest att, fan vad skönt det ska bli. Har aldrig haft problem med att lämna det här, och har varit mentalt inställd på flytt så länge. Nu låter det som att det är ett helvete att bo här, riktigt så illa är det inte men jag är ganska så säker på att dit vi ska kommer blir så mycket bättre.

En annan sak som jag ser fram emot som i princip bokades idag är en helg i Stockholm nästa år, en ganska så speciell sådan. Kristina och jag ska dit och träffa två tjejer från Holland. Vi träffade dem på Nya Zeeland för snart två år sen (TVÅ år, helt sjukt!!) och de kommer dit den helgen. Kommer bli så jävla kul! Vi har pratat om det så länge och äntligen ska det bli av! Sånt får mig att le och känna glädje. Vind i seglen liksom.

Känns dumt att förstöra detta positiva inlägg med något jobbigt, de senaste inläggen är ju inget som någon blivit hög på direkt heller. Men det är en jobbig tid nu och det är många tårar som faller. Ibland knyter det till hårt i hjärtat och gör så ont att luften bara försvinner. Jag kan inte göra mycket men jag gör allt jag kan. Och jag finns där. Jag vet att det kan vara över närsomhelst, att ditt hjärta kommer sluta slå. Och innan den stunden är kommen är jag där, närvarande, hela tiden, på sjukhuset när det är besökstid och i tanken och hjärtat resten av tiden <3

En bild säger mer än tusen ord?

Här får ni lite bilder, jag har varken ork eller lust att skriva nu. Men det sägs ju att bilder säger mer än ord så det kanske är så. Varsågoda, detta är allt ni får. Just nu.

:(

Jag trodde att jag hade vind i seglen nu, att vissa saker höll på att ordna upp sig, och att det andra får vänta tills den tiden kommer eller komma automatiskt när det andra började klarna. Det är kanske fortfarande så, men nu är det där inte så viktigt längre. Det är ganska vindstilla nu, och när det inte står stilla så blåser motvinden så starkt att båten flyter bakåt. Små glimtar av hjärtevärmare har jag fått och dem tar jag med mig och behåller långt där inne nära hjärtat.

När båten väljer att stå stilla eller flyta bakåt, när vinden vilar och seglena bara är, då smakar tårar salt.

Hahahaha

För ett tag sedan skrev jag såhär på Facebook...

Konstigt, när man väntat på och längtat så mycket efter något, och när det ska bli verklighet så känns det så overkligt och dagarna går såååå sakta!

En halvtimme efter jag publicerat statusuppdateringen får jag ett sms av en kompis som hört att jag ska ha barn och undrar när hon ska få veta det? Jag var på väg ut på en joggingrunda men stannade upp och kunde inte göra annat än att skratta.. hahaha, människan är en rolig individ. Några dagar senare är det ytterligare en kompis som pratat med sin sambo om vad jag kunde menat, även där hade en av dem antagit att jag var gravid. Herregud, är folk så besatta av när eller om andra ska ha barn? Är det den enda tanken som poppar upp eller? Har jag missat något?? Jag älskar att höra nyheter om folk som är gravida, det är ju helt fantastiskt. Det är förmodligen det finaste man kan uppleva.


Jag hade en baktanke med att folk skulle börja undra när jag skrev ett sånt inlägg och jag tycker bara det är kul. Det är kul att folk lägger ner så mycket energi på att fundera på andra människor. I det här fallet var det ju två vänner till mig som undrade så det ser jag inte som att de lägger ner tid att fundera över mig, det förväntar jag mig att de gör. Det gör man väl över sina vänner, funderar och ägnar en tanke emellanåt när man inte ses, eller? Jag gör det i alla fall.

Något annat jag tänker på är att det från att gro en tanke hos någon tillslut kan bli ett rykte och det kan gå snabbare än blixten. Nu har jag inte hört på Ica någon som frågat om jag är gravid eller så men ni fattar poängen.

Och till er som fortfarande undrar, det kan ni fortsätta med för det där kryptiska inlägget är fortfarande ingen allmän vetskap. Men snart så, då kanske ni också får veta.. och under tiden kan ni ju fundera ut er egna sanning!

Hahaha, jag tycker fortfarande att det är roligt! Jag älskar att väcka folks nyfikenhet och sen knipa som muren :)

Galet

Har haft en galet bra helg!! I lördags morse styrde vi kosan mot det gula varuhuset i väst. Jag och fem andra brudar, mina kära jobbakompisar. Vi trängdes med alla andra köpsugna i lördags och på eftermiddagen fick vi nog och drog oss ut mot stugan vi skulle bo i, efter vi fått igång värmen där och kommit iordning åkte vi in till Harrys för att hämta mat. Sen gick det bara utför, haha! Efter maten började vi spela spel och dricka ännu mer vin :) sen skrattade vi ända till vi däckade i våra sängar efter midnatt. Upp igår igen för en till tur till Ullared och sen hem. Det var en sjukt kul helg, haha, jag går runt och små ler idag när jag tänker på det. Jag har så fina jobbakompisar, ett härligt gäng!!

Kändes idag när klockan ringde och det var dags för en ny dag på jobbet, har varit lite för lite sömn denna helgen, så sjukt trött! Tog igen ett par timmar på soffan efter jobbet istället, nu är jag vaken för mat och lite plugg och så blir det nog sängen snart igen!

Förresten, snön är fin, när man står inne och tittar ut.. Jag har frusit nästan oavbrutet sen i lördags och det är fan inte okej!

Men vad spelar det för roll när man haft en toppenhelg?! :)

Emoji

Vet ni vad emoji är? förmodligen ja :) men det kom jag underfund med nu, haha jag vet inte om jag är efter eller före? Ni behöver inte svara på det, jag är nöjd ändå. Jag gillar emoji, man kan hitta massa roliga figurer eller vad man ska säga. Folk kommer hata mina sms framöver eller älska dem för jag kommer bli en flitig användare av emoji, kul namn förresten också. Jag vill också hitta på något såntdär kul, kan man tjäna sig en hacka på att komma på någon rolig app tror ni? fast med min takt att ens upptäcka dem som finns så lär väl allt vara påhittat när jag väl kommer på något.

En annan sak, kul att X antal personer har läst förra inlägget om det där med att amma sina barn men bara en enda har skrivit en kommentar.. Är ni fega, lata eller bara helt utan åsikter?

Är det okej?

Kollade nyss på tv3 dokumentär eller vad det heter, där tog de iallafall upp om bland annat hur länge det anses vara okej att amma sina barn. Jag har ju inga barn själv men anser att oavsett om man har barn eller inte så har man all rätt att tycka till. Problemet är bara, vad tycker jag? Alltså jag har inte alls forskat något i ämnet om huruvida och i vilken grad det är bra repektive mindre bra att amma under lång tid för vissa saker. Sjukdomar och så vidare. Egentligen anser jag att det är upp till var och en hur man väljer att göra. Och jag vet inte om det är för att det är så sällan, eller kanske aldrig, som man ser någon amma sitt barn som är flera år gammal som man anser att det är "märkligt". I programmet ammade den mamman sin dotter som är fem år och hon hade satt en maxgräns på åtta år. Alltså vad tycker ni om detta?

Jag blev lite äcklad när ungen säger "mamma kan jag få tutte?" och mamman svara javisst och tar barnet till sig, drar upp tröjan och barnet börjar snutta. Men samtidigt, för den mamman var det ju så naturligt och hon hade ju bra svar på frågorna. Men ändå, jag vet inte.

Det är ju verkligen ett ämne som kan skapa debatt, och eftersom ni som läser min blogg är så dåliga på att kommentera kanske ni kan tycka någonting nu i alla fall? Skriv något, vad som helst, det räcker med ett hej eller gärna något mer, men skriv!!

Här sitter jag

och häckar som en lat liten, ja vad fan nu kommer jag inte på någon liknelse.

Jag som skulle va så himlans effektiv, blev plötsligt oeffektiv. Fast så kan man inte heller säga, för allt beror på hur man ser det. Det är mitt motto och har länge varit, eftersom jag är en såndär veligt bestämd person anser jag att välja saker, göra val överhuvudtaget är bland det jobbigaste man kan utsättas för, jag vill ju ha allt. (som där tillexempel, veligt bestämd person, kan man va det?) Lite av varje och varför skulle det vara omöjligt? Jag har aldrig fattat det. Kalla mig trög eller vad du vill. Jag bryr mig inte. För jag tycker så hursomhelst. Mitt motto var det ja, "allt är relativt". Och visst är det så, synd att det inte var jag som kom på det, vad klok jag hade uppfattats då. Jaja, jag säger förmodligen lite andra kloka saker.

Nu har jag suttit här och väntat på att mörkret ska falla så jag ska slippa jogga idag också. Problemet är att alltid när det är som mest mörkt så vill jag ge mig ut. Inte för att det är mörkt men för att jag har lust. Eller kommer lusten med mörkret?

Finns det pris för bästa svammel, borde jag fan vinna det i alla fall, alla gånger om. På tal om att vinna, jag vann en flaska på vin/glögg lotteriet på jobbet idag. Jag valde flaskan jag själv köpt, hoppas den smakar bra, jag ska smutta på den och är den inte god ska jag sätta på korken igen och ta med den till nästa lotteri. Glögg kan man dricka i januari också.

Det är dags nu

Det snurrar så mycket tankar i huvudet varje dag, men av någon konstig anledning kan jag inte få ner det i ord.. Därför har frånvaron här varit hög.

Vissa dagar sänker jag garden, tillåter mig att känna, klura, fundera.. Medan jag andra dagar ångar på i full fart som om de inte fanns någon morgondag. Det kanske det inte gör heller, men det är inget som någon vet och för det kan man ju sakta ner tempot ibland. Det är precis som att jag aldrig föddes med den förmågan, för ofta går även de dagar jag stannar upp väldigt fort. Jag blir lätt rastlös även att jag är lat till naturen. Jag vill prestera. Och sikta högt. Jag vill prestera det bästa möjliga. Och bannar mig själv om jag inte gör det i allt. Precis allt. Jag hatar att falla. Att snubbla i mål. Det är inte min grej, jag vill göra allt av bästa kvalité annars kan det kvitta. Jag är envis som synden, det är både bra och ibland platt fall. Men de dagar när allt går fort men i ett saktare tempo och jag hinner tänka, ibland alldeles för länge och för djup så undrar jag hur mycket man vill betala? Vilket pris är det värt att vara överallt hela tiden? Jag är expert på att skjuta upp saker på framtiden. Har en hel lista på saker jag ska göra när jag får en ledig dag över. När jag sedan kollar i min almenacka och inser att jag har fullt upp och en enda ledig helg kvar i år så börjar jag sakta fatta, jag förstår varför jag är trött, varför min kropp vill säga ifrån. Jag hör den men jag kan inte lyssna för jag vet inte hur man gör. Jag kan inte. Och ni vet väl, att det man inte kan, det är som att det inte finns. Och det man låtsas inte finns, det behöver man inte ta tag i. Och så va det problemet ur världen. En dag ska jag vakna upp och ha svaret på frågan, och jag känner på mig redan nu vad jag kommer tycka. Att de var värt det, för det är jag. Jag är sån. Men jag vet inte om det kommer vara sanning eller inbillning.

Fantastiskt...

Igår var en fantastisk kväll, tre rätters, vin, skratt, prat, en underbar nyhet, ladies night.. Ni borde vara avundsjuka, för jag har grymmaste flickorna i världen!!! Kärlek to the moon and back again!!

Jag har ju glömt..

Att berätta för er att vi är anmälda!! Samma dag som årets tjurrus var över anmäldes vi till nästa års tjurrus. För er som inte vet är tjurruset ett lopp på 1 mil, jaja en mil kan man ju klara utan att va sådär väldans vältränad. MEN! Det här är en mil i gyttja, lera och terräng. Nu blev det genast liiiite andra förutsättningar. Och såhär i efterhand har vi liksom börjat fundera lite över vad vi gett oss in på?! Vi som ska ge oss på de här är jag, Kristina och Lina. En trio med nära till skratt (eventuellt gråt och frustration en dag i oktober 2013), ett jävlar anamma och en sjuhelvetes vilja och envishet. Skulle gärna kalla oss lite lata också men det passar inte in här så det är jag tyst om. Jag längtar mest till en helg i Stockholm med fina brudar, så de där loppet får väl bli en bonus på köpet så att säga. Ska inte ge mig in i det där och träna så hårt utan mest se det som en rolig grej.

Och förresten, anmäl er ni också vettja!

Tips: lyssna på djungle drum med Emiliana nånting, ni hittar henne på låttiteln om inte annat! Sjukt bra och himmel så pigg man blir!

Nu ska jag jogga milen, hej!

Ont...

Det gör så obeskrivligt smärtsamt ont in i de djupaste vråerna av hjärtat, ni vet där inne där det känns som någon kramar om hjärtat med knytnäven med all kraft och när det hårda taget släpper är det som att göra hål på en ballong och luften går helt ur en.. Så ont gör det att se någon som man älskar så djupt och som står en så nära må så dåligt. Må dåligt och ha så ont men alltid kämpar på och håller fasaden uppe. Hur stark kan man bli?

Har upplevt detta idag, och det har rört om både i mitt hjärna och i min hjärna.

Som pricken över i:et, grädde på moset och allt de där har jag avslutat kvällen men att gråta till rosa bandet galan. Som om det inte vore nog med cancer i min närhet. Jag skänkte pengar och det hoppas jag verkligen att ni också gjorde. Gör det nu annars. Nu ska jag skänka tankar.

Här kommer den..

Den bortglömda uppdateringen...
I torsdag gick jag hem från jobbet efter lunch, och framåt kvällen körde jag till Växjö, saknade stan.. Äsch, kanske inte stan (jo, lite ändå) utan mest människorna! Hade en toppenhelg med allt vad det innebär, skratt, kramar, god mat, farlig dricka, fest, mjukishäng, onyttigheter, promenader, shopping, kalas, pussar, värme, glädje, lycka, förvirring, beslutsångest, hemkänsla!

Och som vanligt går det sjukt fort, men denna gången kändes det inte lika jobbigt att säga hejdå och kramas för vi ses snart igen, då är de ladies night med fina brudar och två dagar helt obestämda som jag antar innehåller klackarna i taket ena dagen och soffhäng andra (kanske inte är så oplanerad iallafall).

Tack för ännu en sjukt bra helg, ni vet vilka ni är brudar, ni är bäst! Puss på er!

Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen, right?

Jag är så sjukt stolt över mig själv.. Jag gjorde det! Jag gjorde ett av de där målen som jag för ett tag sen bestämde mig för att jag jävlar i mig ska klara av. En utmaning av storlek större. Det jag sprungit längst innan är 1,5 mil. Det var förra veckan. Och igår bara kände jag att nu ska de ske, bära eller brista, halvmaran skulle bli gjord. Och jag gjorde det!!!! Det värsta som skulle kunna hända var att jag fick avbryta och ni som känner mig vet ju att det skulle krävas mycket för att jag skulle ge upp, min envishet kan vara en av de bästa egenskaperna jag har.

Stundtals gjorde det fruktansvärt ont i benen och fötterna men då tänkte jag att "smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" och så körde jag på igen. Och även att jag knappt kunde gå efteråt och tänkte aldrig mer, aldrig mer ska jag utsätta mig för det här så kan de känslorna aldrig mäta sig med stoltheten jag kände och lyckan över att klara det.

Och som ni vet, jag har alltid nya mål, alla är inte så stora men det är inte det som spelar roll, utan att man har mål och viljan att ta sig dit. För de finns få känslor som är så fantastiskt sköna som lyckan och stoltheten när man klarat av något man vill.

Idag är jag stel men glad.. Och stolt, men de kanske ni fattat nu? :)

Måste

Ibland måste man göra sånnadär saker som man absolut inte vill, saker som man våndats över och skjutit på framtiden.. Men nu är framtiden här eller ja så kanske man inte kan säga men dagen är här då jag ska ta tag i en såndär sak. Det har varit en lång väg dit, en psykiskt lång väg men idag känner jag att fan, bära eller brista, jag kan inte förlora nu, så är det. Finns inget kvar att gå miste om, jag kan bara vinna. Och då känns det genast så jävla mycket bättre. Fast jag är fortfarande lite rädd. Men idag är ju dagen jag väntat på och som jag vill ska komma.

Vet ni vad?

Att man blir sjukt taggad av att fortsätta när man ser att det går neråt på vågen (hoppas inte de nya batterierna gjorde det till en lyckovåg), och ja jag vet att man inte ska väga sig, man ska mäta sig och bla bla bla... Det är inte ens något som syns men jag blev iallafall lite lycklig en stund och kände mig pigg på en joggingrunda.. Den gick däremot skitkasst men lite styrka efter de och jag ger mig själv godkänt.. Jag kom iväg och förmodligen håller förkylningen mig i sin järnhand fortfarande även att jag inte trodde det..

Ska försöka vara duktig en vecka nu iallafall, träna lagom (jaja, lugnt tills förkylningen är borta), äta bra och så vidare.. Får se hur de går med det! Och varför just en vecka tänker ni då? Jo, för nästa helg ska jag till Växjö och inte för att Kristina gör mig tjock.. eller jo, det gör hon faktiskt haha. Vi är liksom ihop inte alltid så bra för varandra, vem kan äta mest godis eller göra godaste drinken typ? Men vet ni vad, det gör mig inget, jag bryr mig inte om jag äter kasst och inte tränar sånna helger, för vi ses ALLDELES FÖR SÄLLAN så när vi väl ses struntar jag i det som är viktigt annars, då finns det annat som är tusen gånger viktigare!

Förresten finns det ett ordspråk som heter "Goda vänner ger god hälsa", that´s true för jag mår sjukt bra i hennes sällskap!

All kärlek till hon den där som göder mig :) <3

Sånt som man behöver fast man inte alltid förstår det

Jag menar att vila sin kropp. Min kropp har skrikit efter vila så länge nu men jag liksom trycker bara på knappen, den där magiska knappen som får det att fungera ett tag till.. En gång för kanske två månader sen planerade jag in och skrev tillochmed i min kalender att jag skulle vara LEDIG och SOVA.. Då har man stort behov sedan länge att varva ner, tror ni de hjälpte? Knappast, en gång va lika med noll kan man säga..

Men så idag, (visserligen ganska förkyld men...) har jag varit inne hela dagen, har inte varit ute en enda gång, har gått i onepiece, okej efter halva dagen bytte jag till mjukiskläder, men ni fattar grejen.. Och jag har NJUTIT! Jag har inte haft behov av att gå ut, och det har liksom aldrig hänt.. Jag brukar få kryp i kroppen och åtminstone gå ut på en liten promenad efter en hel innedag men inte. Och det känns sååå skönt! Jag behövde det, och jag valde det inte, min kropp sa ifrån och jag lyssnade för engångsskull! Prova ni också!

(Okej, jag har tvättat och så har jag pluggat några timmar så en fulländad soffpotatis kan jag väl inte få någon medalj för direkt. Och att krypet i kroppen håller på att ta över mig gör ju inget för jag ska ju ändå sova nu!)

7.54

Jag som skulle ha sovmorgon idag, vaknade 7.54.. En del tycker säkert att det var sovmorgon men det tycker inte jag.. Men är man pigg så är man, blev stor mysig frukost i sällskap av TV4Play.. Ganska bra start på sista lediga dagen faktiskt.. Imorgon är det dags för jobb igen men ärligt talat hade jag gärna kunnat var hemma imorgon också.. Men för att vara positiv så vänder jag på det, det är bara 13 timmar imorgon sen är jag ledig två dagar igen :)

Igår hade jag en riktig mysdag, var som sagt hos M och hennes lille W, sen förberedde jag en del för kvällen, tog en promenad och sen kom gästerna på kalas.. Var en mysig kväll!

Det är ju så typiskt, när man vaknar tidigt borde man inte ta vara på den dagen då? Här ligger jag i soffan i min onepiece och favvosockorna, farmors stickade raggsocker, de bästa! Helst skulle mina ögonlock vilja vila en stund men icke, Steven Pinker talar lite halvsvår engelska här i bakgrunden, och nu har jag missat att anteckna de senaste 6 minuterna, hoppas han inte sa något viktigt! Jag fattar ju knappt iaf!

Ha en underbar lördag alla ni, det kommer jag förmodligen ha! :)

Hon som alltid är där

Har precis kommit hem från en av de finaste människorna som vandrar på den här jorden.. Hon med stort M, hon som alltid är där, är lite halvkass på att höra av sig, omtänksam, rolig och bara sådär oförklarligt bra som bara hon kan va.

Ni vet när man ibland tänker att ens egna tankar är de sjukaste som finns och att det förmodligen inte finns en enda människa till i universum som tänker så galna saker och att du aldrig skulle säga det till någon, då vet jag att hon är den jag ska berätta de tankarna för.. För hon är precis likadan och tycker inte att någon tanke är sjuk eftersom hon tänker samma eller värre :)

Allt blir inte alltid enkelt i hennes sällskap eftersom hon kan sätta griller i huvet på en som man inte vet hur man ska re ut men det är ju det jag uppskattar, en vän som är sådär ärlig, det lönar sig nog i slutet tror jag :) Samtidigt är allt enkelt när man umgås med henne, det är bara så naturligt allting.. Jag minns inte ens första gången vi sågs men jag minns våra sjuka äventyr som om de vore igår, hon är den jag delat mycket glädje och tårar med, hon som reser mig upp när jag faller och som skrattar när jag gör bort mig...

Har alltid älskat att umgås i hennes sällskap, har alltid kunnat säga sanningen och aldrig hymlat om något, jag behöver inte dra vita lögner för jag vet att hon klarar av sanningen..

Kanske skittråkigt för er andra att läsa ett sånt här inlägg men det skiter jag i för när alla känslor bubblar över vill man bara berätta, idag var det lyckliga och glada känslor som tog över och jag vill bara säga hur sjukt glad jag är som har en sån fin vän och hur obeskrivligt bra det känns!

M, du är fantastisk och jag älskar dig för att du är du!

Som jag trodde...

Min plånbok har gått ner i vikt och gråter och under tiden känner jag mig ganska nöjd och glad faktiskt. Blev några plagg idag, några som inte är riktigt jag men som jag tror blir riktigt bra iaf, ska bara vänja mig :) förresten är jag helt redo för fest om någon skulle råka få för sig en sån idé, med dagens inköp och de trånga jeansen som jag äntligen kommit i är jag helt klar för klackarna i taket, just tell me when!

Nu har jag precis bakat, mmm.. Självklart måste man smaka på smeten, hoppas resultatet blir lika gott, men det märker vi imorgon kväll.. Håll ut!

Skjorta med nitar, är jag verkligen så cool?

Shopping?

Startade dagen med några simtag i bassängen, behövde mjuka upp kroppen efter 1,5 mils joggningen igår.. Känner mig inte ett dugg mjukare men kanske blir, däremot blir jag gärna av med blåsorna som sitter på mina stackars fötter..

Jaja, nu är jag påväg till Kalmar, efter några timmars möte på jobbet känner jag mig redo för lite shopping.. Ska bara hoppa in till mamma på jobbet och säga hej, saknar barnen och personalen lite där, kanske får be om vik snart igen, som om jag vore rastlös.. Höhö!

Så är de någon som sitter inne på lite för mycket pengar, hör av er så kan ni få mitt kontonummer, känner att det här kan bli en fattig-plånbok-mycket-glad-Emma-dag!

Var fan tog min rumpa vägen?

Exakt precis så.. Var fan tog min bulliga rumpa vägen? Den som gjorde sig så snygg i jeans.. Den har liksom försvunnit eller kanske snarare gömt sig.. Nu är den jäveln helt platt men däremot är det som att låret precis under har blivit en storlek större, som att en klump har flyttat dit utan att liksom fråga mig.. den andra delen av den gamla bulliga rumpan valde att bosätta sig på framsidan av låret kan man säga och den tredje flyttade upp en våning, till magen.. Finns de en fjärde av dem så är det väl den stackars ensamma saken som ens gör att det blir en rumpa, den lilla platta delen som sitter kvar så att säga..

HUR får man dem jävlarna att hoppa tillbaka till sin plats???

Pluggbubbla

Nu är jag snart redo för min pluggbubbla, ska bara diska, bädda sängen, slänga i en maskin med tvätt, plocka iordning på köksbordet så jag kan sitta där och plugga, göra en kanna te, ringa några samtal och kolla facebook..

Eller inte...

Det är ju lika bra att ta tag i saken, det blir ju roligare när man blir klar, i januari :)

Men om de skulle va så att någon av er vill något så bara ring eller skicka ett sms, jag pausar så gärna :)

Ha en toppendag alla ni!

Drömma får man

Efter tretton timmar på jobbet känns det helt okej att krypa ner i sängen.. Väldigt bra faktiskt! Och ännu bättre känns det att vara ledig imorgon. Ska visserligen plugga hela dagen men jag ska gå hemma i mina mysbyxor med morgonfrilla hela dagen. Har ställt klockan på halv elva, klockan elva ska vi prata ihop oss lite i gruppen vi som pluggar, som om jag kommer sova enda tills dess? Knappast! Skulle behöva men den redan höga stressnivån lär nå sin topp i så fall!

Hepphepp, skulle sovit för fem minuter sedan.. Sov gott!

Det är visst nån som är tillbaka

Okej, nu är det dags igen.. eller jag tror det i alla fall.. Har tänkt ta tag i bloggandet länge nu, har ju en hel del att säga emellanåt men orden har liksom stannat någonstans mellan huvudet och tangnentbordet (hur fan stavas de?)

Så vi får väl se hur länge det håller den här gången.. Jag lovade mig själv att inte börja blogga igen förrän jag hade gjort en fin blogg, men nu är jag ganska nöjd, för en stund i alla fall, men å andra sidan är de ju orden som betyder eller ska betyda..

Sedär, då hann jag inte plugga ikväll heller men nu är det ensam mamma söker, börja aldrig kolla, du blir fast! :)