Ont...

Det gör så obeskrivligt smärtsamt ont in i de djupaste vråerna av hjärtat, ni vet där inne där det känns som någon kramar om hjärtat med knytnäven med all kraft och när det hårda taget släpper är det som att göra hål på en ballong och luften går helt ur en.. Så ont gör det att se någon som man älskar så djupt och som står en så nära må så dåligt. Må dåligt och ha så ont men alltid kämpar på och håller fasaden uppe. Hur stark kan man bli?

Har upplevt detta idag, och det har rört om både i mitt hjärna och i min hjärna.

Som pricken över i:et, grädde på moset och allt de där har jag avslutat kvällen men att gråta till rosa bandet galan. Som om det inte vore nog med cancer i min närhet. Jag skänkte pengar och det hoppas jag verkligen att ni också gjorde. Gör det nu annars. Nu ska jag skänka tankar.

Här kommer den..

Den bortglömda uppdateringen...
I torsdag gick jag hem från jobbet efter lunch, och framåt kvällen körde jag till Växjö, saknade stan.. Äsch, kanske inte stan (jo, lite ändå) utan mest människorna! Hade en toppenhelg med allt vad det innebär, skratt, kramar, god mat, farlig dricka, fest, mjukishäng, onyttigheter, promenader, shopping, kalas, pussar, värme, glädje, lycka, förvirring, beslutsångest, hemkänsla!

Och som vanligt går det sjukt fort, men denna gången kändes det inte lika jobbigt att säga hejdå och kramas för vi ses snart igen, då är de ladies night med fina brudar och två dagar helt obestämda som jag antar innehåller klackarna i taket ena dagen och soffhäng andra (kanske inte är så oplanerad iallafall).

Tack för ännu en sjukt bra helg, ni vet vilka ni är brudar, ni är bäst! Puss på er!

Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen, right?

Jag är så sjukt stolt över mig själv.. Jag gjorde det! Jag gjorde ett av de där målen som jag för ett tag sen bestämde mig för att jag jävlar i mig ska klara av. En utmaning av storlek större. Det jag sprungit längst innan är 1,5 mil. Det var förra veckan. Och igår bara kände jag att nu ska de ske, bära eller brista, halvmaran skulle bli gjord. Och jag gjorde det!!!! Det värsta som skulle kunna hända var att jag fick avbryta och ni som känner mig vet ju att det skulle krävas mycket för att jag skulle ge upp, min envishet kan vara en av de bästa egenskaperna jag har.

Stundtals gjorde det fruktansvärt ont i benen och fötterna men då tänkte jag att "smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" och så körde jag på igen. Och även att jag knappt kunde gå efteråt och tänkte aldrig mer, aldrig mer ska jag utsätta mig för det här så kan de känslorna aldrig mäta sig med stoltheten jag kände och lyckan över att klara det.

Och som ni vet, jag har alltid nya mål, alla är inte så stora men det är inte det som spelar roll, utan att man har mål och viljan att ta sig dit. För de finns få känslor som är så fantastiskt sköna som lyckan och stoltheten när man klarat av något man vill.

Idag är jag stel men glad.. Och stolt, men de kanske ni fattat nu? :)

Måste

Ibland måste man göra sånnadär saker som man absolut inte vill, saker som man våndats över och skjutit på framtiden.. Men nu är framtiden här eller ja så kanske man inte kan säga men dagen är här då jag ska ta tag i en såndär sak. Det har varit en lång väg dit, en psykiskt lång väg men idag känner jag att fan, bära eller brista, jag kan inte förlora nu, så är det. Finns inget kvar att gå miste om, jag kan bara vinna. Och då känns det genast så jävla mycket bättre. Fast jag är fortfarande lite rädd. Men idag är ju dagen jag väntat på och som jag vill ska komma.

Vet ni vad?

Att man blir sjukt taggad av att fortsätta när man ser att det går neråt på vågen (hoppas inte de nya batterierna gjorde det till en lyckovåg), och ja jag vet att man inte ska väga sig, man ska mäta sig och bla bla bla... Det är inte ens något som syns men jag blev iallafall lite lycklig en stund och kände mig pigg på en joggingrunda.. Den gick däremot skitkasst men lite styrka efter de och jag ger mig själv godkänt.. Jag kom iväg och förmodligen håller förkylningen mig i sin järnhand fortfarande även att jag inte trodde det..

Ska försöka vara duktig en vecka nu iallafall, träna lagom (jaja, lugnt tills förkylningen är borta), äta bra och så vidare.. Får se hur de går med det! Och varför just en vecka tänker ni då? Jo, för nästa helg ska jag till Växjö och inte för att Kristina gör mig tjock.. eller jo, det gör hon faktiskt haha. Vi är liksom ihop inte alltid så bra för varandra, vem kan äta mest godis eller göra godaste drinken typ? Men vet ni vad, det gör mig inget, jag bryr mig inte om jag äter kasst och inte tränar sånna helger, för vi ses ALLDELES FÖR SÄLLAN så när vi väl ses struntar jag i det som är viktigt annars, då finns det annat som är tusen gånger viktigare!

Förresten finns det ett ordspråk som heter "Goda vänner ger god hälsa", that´s true för jag mår sjukt bra i hennes sällskap!

All kärlek till hon den där som göder mig :) <3

Sånt som man behöver fast man inte alltid förstår det

Jag menar att vila sin kropp. Min kropp har skrikit efter vila så länge nu men jag liksom trycker bara på knappen, den där magiska knappen som får det att fungera ett tag till.. En gång för kanske två månader sen planerade jag in och skrev tillochmed i min kalender att jag skulle vara LEDIG och SOVA.. Då har man stort behov sedan länge att varva ner, tror ni de hjälpte? Knappast, en gång va lika med noll kan man säga..

Men så idag, (visserligen ganska förkyld men...) har jag varit inne hela dagen, har inte varit ute en enda gång, har gått i onepiece, okej efter halva dagen bytte jag till mjukiskläder, men ni fattar grejen.. Och jag har NJUTIT! Jag har inte haft behov av att gå ut, och det har liksom aldrig hänt.. Jag brukar få kryp i kroppen och åtminstone gå ut på en liten promenad efter en hel innedag men inte. Och det känns sååå skönt! Jag behövde det, och jag valde det inte, min kropp sa ifrån och jag lyssnade för engångsskull! Prova ni också!

(Okej, jag har tvättat och så har jag pluggat några timmar så en fulländad soffpotatis kan jag väl inte få någon medalj för direkt. Och att krypet i kroppen håller på att ta över mig gör ju inget för jag ska ju ändå sova nu!)

7.54

Jag som skulle ha sovmorgon idag, vaknade 7.54.. En del tycker säkert att det var sovmorgon men det tycker inte jag.. Men är man pigg så är man, blev stor mysig frukost i sällskap av TV4Play.. Ganska bra start på sista lediga dagen faktiskt.. Imorgon är det dags för jobb igen men ärligt talat hade jag gärna kunnat var hemma imorgon också.. Men för att vara positiv så vänder jag på det, det är bara 13 timmar imorgon sen är jag ledig två dagar igen :)

Igår hade jag en riktig mysdag, var som sagt hos M och hennes lille W, sen förberedde jag en del för kvällen, tog en promenad och sen kom gästerna på kalas.. Var en mysig kväll!

Det är ju så typiskt, när man vaknar tidigt borde man inte ta vara på den dagen då? Här ligger jag i soffan i min onepiece och favvosockorna, farmors stickade raggsocker, de bästa! Helst skulle mina ögonlock vilja vila en stund men icke, Steven Pinker talar lite halvsvår engelska här i bakgrunden, och nu har jag missat att anteckna de senaste 6 minuterna, hoppas han inte sa något viktigt! Jag fattar ju knappt iaf!

Ha en underbar lördag alla ni, det kommer jag förmodligen ha! :)

Hon som alltid är där

Har precis kommit hem från en av de finaste människorna som vandrar på den här jorden.. Hon med stort M, hon som alltid är där, är lite halvkass på att höra av sig, omtänksam, rolig och bara sådär oförklarligt bra som bara hon kan va.

Ni vet när man ibland tänker att ens egna tankar är de sjukaste som finns och att det förmodligen inte finns en enda människa till i universum som tänker så galna saker och att du aldrig skulle säga det till någon, då vet jag att hon är den jag ska berätta de tankarna för.. För hon är precis likadan och tycker inte att någon tanke är sjuk eftersom hon tänker samma eller värre :)

Allt blir inte alltid enkelt i hennes sällskap eftersom hon kan sätta griller i huvet på en som man inte vet hur man ska re ut men det är ju det jag uppskattar, en vän som är sådär ärlig, det lönar sig nog i slutet tror jag :) Samtidigt är allt enkelt när man umgås med henne, det är bara så naturligt allting.. Jag minns inte ens första gången vi sågs men jag minns våra sjuka äventyr som om de vore igår, hon är den jag delat mycket glädje och tårar med, hon som reser mig upp när jag faller och som skrattar när jag gör bort mig...

Har alltid älskat att umgås i hennes sällskap, har alltid kunnat säga sanningen och aldrig hymlat om något, jag behöver inte dra vita lögner för jag vet att hon klarar av sanningen..

Kanske skittråkigt för er andra att läsa ett sånt här inlägg men det skiter jag i för när alla känslor bubblar över vill man bara berätta, idag var det lyckliga och glada känslor som tog över och jag vill bara säga hur sjukt glad jag är som har en sån fin vän och hur obeskrivligt bra det känns!

M, du är fantastisk och jag älskar dig för att du är du!

Som jag trodde...

Min plånbok har gått ner i vikt och gråter och under tiden känner jag mig ganska nöjd och glad faktiskt. Blev några plagg idag, några som inte är riktigt jag men som jag tror blir riktigt bra iaf, ska bara vänja mig :) förresten är jag helt redo för fest om någon skulle råka få för sig en sån idé, med dagens inköp och de trånga jeansen som jag äntligen kommit i är jag helt klar för klackarna i taket, just tell me when!

Nu har jag precis bakat, mmm.. Självklart måste man smaka på smeten, hoppas resultatet blir lika gott, men det märker vi imorgon kväll.. Håll ut!

Skjorta med nitar, är jag verkligen så cool?

Shopping?

Startade dagen med några simtag i bassängen, behövde mjuka upp kroppen efter 1,5 mils joggningen igår.. Känner mig inte ett dugg mjukare men kanske blir, däremot blir jag gärna av med blåsorna som sitter på mina stackars fötter..

Jaja, nu är jag påväg till Kalmar, efter några timmars möte på jobbet känner jag mig redo för lite shopping.. Ska bara hoppa in till mamma på jobbet och säga hej, saknar barnen och personalen lite där, kanske får be om vik snart igen, som om jag vore rastlös.. Höhö!

Så är de någon som sitter inne på lite för mycket pengar, hör av er så kan ni få mitt kontonummer, känner att det här kan bli en fattig-plånbok-mycket-glad-Emma-dag!

Var fan tog min rumpa vägen?

Exakt precis så.. Var fan tog min bulliga rumpa vägen? Den som gjorde sig så snygg i jeans.. Den har liksom försvunnit eller kanske snarare gömt sig.. Nu är den jäveln helt platt men däremot är det som att låret precis under har blivit en storlek större, som att en klump har flyttat dit utan att liksom fråga mig.. den andra delen av den gamla bulliga rumpan valde att bosätta sig på framsidan av låret kan man säga och den tredje flyttade upp en våning, till magen.. Finns de en fjärde av dem så är det väl den stackars ensamma saken som ens gör att det blir en rumpa, den lilla platta delen som sitter kvar så att säga..

HUR får man dem jävlarna att hoppa tillbaka till sin plats???

Pluggbubbla

Nu är jag snart redo för min pluggbubbla, ska bara diska, bädda sängen, slänga i en maskin med tvätt, plocka iordning på köksbordet så jag kan sitta där och plugga, göra en kanna te, ringa några samtal och kolla facebook..

Eller inte...

Det är ju lika bra att ta tag i saken, det blir ju roligare när man blir klar, i januari :)

Men om de skulle va så att någon av er vill något så bara ring eller skicka ett sms, jag pausar så gärna :)

Ha en toppendag alla ni!

Drömma får man

Efter tretton timmar på jobbet känns det helt okej att krypa ner i sängen.. Väldigt bra faktiskt! Och ännu bättre känns det att vara ledig imorgon. Ska visserligen plugga hela dagen men jag ska gå hemma i mina mysbyxor med morgonfrilla hela dagen. Har ställt klockan på halv elva, klockan elva ska vi prata ihop oss lite i gruppen vi som pluggar, som om jag kommer sova enda tills dess? Knappast! Skulle behöva men den redan höga stressnivån lär nå sin topp i så fall!

Hepphepp, skulle sovit för fem minuter sedan.. Sov gott!

Det är visst nån som är tillbaka

Okej, nu är det dags igen.. eller jag tror det i alla fall.. Har tänkt ta tag i bloggandet länge nu, har ju en hel del att säga emellanåt men orden har liksom stannat någonstans mellan huvudet och tangnentbordet (hur fan stavas de?)

Så vi får väl se hur länge det håller den här gången.. Jag lovade mig själv att inte börja blogga igen förrän jag hade gjort en fin blogg, men nu är jag ganska nöjd, för en stund i alla fall, men å andra sidan är de ju orden som betyder eller ska betyda..

Sedär, då hann jag inte plugga ikväll heller men nu är det ensam mamma söker, börja aldrig kolla, du blir fast! :)