Det gör så obeskrivligt smärtsamt ont in i de djupaste vråerna av hjärtat, ni vet där inne där det känns som någon kramar om hjärtat med knytnäven med all kraft och när det hårda taget släpper är det som att göra hål på en ballong och luften går helt ur en.. Så ont gör det att se någon som man älskar så djupt och som står en så nära må så dåligt. Må dåligt och ha så ont men alltid kämpar på och håller fasaden uppe. Hur stark kan man bli?
Har upplevt detta idag, och det har rört om både i mitt hjärna och i min hjärna.
Som pricken över i:et, grädde på moset och allt de där har jag avslutat kvällen men att gråta till rosa bandet galan. Som om det inte vore nog med cancer i min närhet. Jag skänkte pengar och det hoppas jag verkligen att ni också gjorde. Gör det nu annars. Nu ska jag skänka tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar