Jag har en del saker att glädjas åt, saker som ska hända, som börjar klarna nu. Som kan bli officiella. Ni vet det där jag skrev för ett tag sen och folk trodde jag var gravid, så är det inte. Det det handlade om var att vi i Januari ska flytta till en annan lägenhet, vi byter ingenmansland mot civiliserat samhälle. Det känns skönt och spännande. Äntligen! Det har tyngt mig ganska mycket att bo där vi gör, jag har aldrig riktigt trivts eller känt mig hemma men det har fungerat. Jag hade en sjuk separationsångest när jag flyttade från min lägenhet i Växjö och jag drog en lättnadens suck när även min kompis som flyttade in där efter mig valde att flytta ut. Då kunde jag aldrig komma tillbaks dit igen. Innan när jag hälsade på henne var det en konstig känsla, det var ju mitt fast ändå hennes. Knäppt! Jag tror det är ganska viktigt för mig att det som betyder mycket måste jag kunna avsluta och aldrig återvända till, det är först då jag kan släppa det. Men lägenheten i Växjö var ju mitt första egna boende, jag bodde själv och en ny värld med ett helt nytt liv öppnades där, jag trivdes och kände mig hemma. Det var ju mitt, bara mitt! Här känner jag mest att, fan vad skönt det ska bli. Har aldrig haft problem med att lämna det här, och har varit mentalt inställd på flytt så länge. Nu låter det som att det är ett helvete att bo här, riktigt så illa är det inte men jag är ganska så säker på att dit vi ska kommer blir så mycket bättre.
En annan sak som jag ser fram emot som i princip bokades idag är en helg i Stockholm nästa år, en ganska så speciell sådan. Kristina och jag ska dit och träffa två tjejer från Holland. Vi träffade dem på Nya Zeeland för snart två år sen (TVÅ år, helt sjukt!!) och de kommer dit den helgen. Kommer bli så jävla kul! Vi har pratat om det så länge och äntligen ska det bli av! Sånt får mig att le och känna glädje. Vind i seglen liksom.
Känns dumt att förstöra detta positiva inlägg med något jobbigt, de senaste inläggen är ju inget som någon blivit hög på direkt heller. Men det är en jobbig tid nu och det är många tårar som faller. Ibland knyter det till hårt i hjärtat och gör så ont att luften bara försvinner. Jag kan inte göra mycket men jag gör allt jag kan. Och jag finns där. Jag vet att det kan vara över närsomhelst, att ditt hjärta kommer sluta slå. Och innan den stunden är kommen är jag där, närvarande, hela tiden, på sjukhuset när det är besökstid och i tanken och hjärtat resten av tiden <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar