Även om det bor en stor portion äventyrslust i mig som innebär lite större, lite längre, lite ovanligare resor så ser jag faktiskt även de mindre som minst lika stora äventyr. Att åka till Göteborg och jobba med detta har jag aldrig gjort, jag vet inte vart jag ska eller hur det ser ut. Jamen är inte det ett äventyr så säg?! Det ska bli jättekul och ja lite nervös kanske jag är men säg det problem som inte har lösningar. 😀
Från Kalmar till Alvesta satt jag bredvid en kvinna som var social och pratglad, det var väldigt trevligt! Vi hann prata om en del viktiga och en del oviktiga saker. Hon hade ett väldigt intressant jobb och var ofta på resande fot, så de va ju inte svårt för oss att babbla! Men då slog det mig också att - jaa, bannemig man lär sig något av varje människa man möter, positivt som negativt, finns alltid något att lära om man vill. I varje möte.
Mottagningen på tåget är kass, batteriet åker bergochdal bana, tåget står stilla för obehöriga på spåret och kissblåsan spricker snart för jag drar ut på om jag verkligen måste gå på tågets toalett - jamen då sticker tankarna iväg.
Jag vet iallafall att Hela Livet Är En Resa. Och att den texten ska präntas in på min kropp. Tjo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar