När de inte blev som de skulle

Men inte blir så dåligt ändå kanske. Som jag har planerat, funderat, längtat och planerat inför den här dagen lite till. Kläder, hur håret ska va, presenter, fina ord på pränt, Frans och nagelfix. Sola för brun måste man ju va på ett sommarbröllop även om solen varit hyffsat frånvarande. Träningspass hade jag planerat in hela veckan för visst måste man känna sig i form och tränad när man går på bröllop. 

Men när jag vaknade natten till torsdag med smärta i halsen så jag inte kunde svälja mitt eget saliv fick jag tänka om, TVÅ dagar innan den dagen jag väntat på hela sommaren, ja hela året nästan. Jag kanske inte ens kan gå?! Jag gjorde en deal med mig själv, bara jag kan se vigseln så är jag glad. Givetvis var jag inte nöjd med det men det va jag tvungen att tänka. Ett besök på vc med ordination: hem och vila, drick mycket vatten och ät panodil. Med feberyra och ännu svårare att svälja natten mellan torsdag och fredag insåg jag att jag kommer missa hela bröllopet. Ringde vc igen, de måste göra nåt! Med en crp på 156 (ska ligga under 8 tror jag) och en hemskt ful hals som läkarn uttryckte de blev de besök på sjukhuset. Begynnande halsböld blev diagnosen och ett recept skickades direkt till Apoteket. Starka smärtstillande och penicillin.

Idag är jag så jävla glad för jag mår inte bra men jag mår tillräckligt bra för att kunna vara med på bröllopet. Och jag har insett att MAN MÅSTE FÖR FAN INGENTING! Det blir bröllop ändå, jag kanske varken är brun, tränad eller i bästa form men jag är där och de är det viktigaste. Jag hann ju åtminstone fixa naglarna, förlänga fransarna och färga håret ;)

Efter en helrenovering i duschen med hårinpackning, ansiktsmask, hårtvätt och rakad under armarna, med russinhud på fingrarna och mimande till diverse musik (provade några dansmoves också) kan jag erkänna att de där tabletterna gör verkan iallafall. 

Grattis världens finaste "syster" och svåger, idag är det er dag!