På kvällen den 22 december 2012, lämnade en av jordens vackraste människor vår jord. Farmor gjorde från och med då farfar sällskap i himlen. Efter ca 2,5 vecka på sjukhus tog hon sitt sista andetag. Farmor var 90 år, skulle fylla 91 i februari. Hon fick en stor stroke som slog ut i princip hela hennes högra hjärnhalva, det betyder att det drabbade hennes vänstra sida av kroppen. Vi visste hela tiden att det bara fanns en väg ut, en enkelriktad väg mot himmlen. Men hur väl man än vet det så hjälper det inte, man griper efter alla små halmstrån som finns. Och hon gav oss de där stråna, flera gånger om. Hon hade humorn kvar och jag kunde se i hennes ögon att hon log. Vi hade flera fina samtal och det blev många skratt de dagar som hon orkade. Men hon ville alltid visa sig från sin bästa sida, som hon alltid velat.
Jag är så imponerad och stolt över farmor. Hon hade inte ens tillsyn av hemtjänsten, hon bodde själv, klarade sig själv och tog sin rullator när hon skulle någonstans. Hon hade en vilja av stål och envishet så de räckte till flera. Alltid vänlig och varm. Jag älskade våra fikastunder, när vi pratade om ditt och datt och ingenting och åt farmors sju sorters hemmabakade kakor och drack saft.
Jag har så himla mycket fint att skriva om och till farmor, jag har så många fina minnen. Men de passar nog bäst att jag spelar dem på repeat i mitt eget huvud.
All kärlek till dig farmor, ingen är så lycklig som farfar nu, när han fått tillbaka sin ängel! Älskad. Saknad.
... Som gamla kärnger...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar